En sak som har blivit uppmärksammad inom modebranschen på senare tid men kanske ännu mer inom vanlig media är det gamla bandet Spice Girls och deras t-shirtar som produceras väldigt billigt och sedan säljs dyrt. En ganska stor andel av priset som konsumenterna betalar går till välgörande ändamål.
Låt oss titta lite närmare på hur det går till och följa resan för ett plagg. Varje t-shirts väg från produktion till slutkonsument är ganska intressant att följa!
T-shirtens resa börjar i staden Gazipur i Bangladesh. Här är arbetskraften billig, mycket billig. Lönerna är extremt låga med svenska eller brittiska mått mätt. De maskinister på företaget Interstoff som syr ihop tygerna till något som böjar likna en välbekant t-shirtform tjänar så pass lite som 35 pence, eller 0,35 pund, i timmen. Det blir ungefär 3 (!) svenska kronor per arbetad timme. Men T-shirtens resa slutar inte där, den börjar endast i låglönernas Bangladesh.
Därefter skeppas t-shirtarna med båt hela vägen till Europa. Tjeckien närmare bestämt. I Tjeckien finns ett annat företag som trycker en slogan på tröjorna så att de blir mer än enfärgade, anonyma tröjor. Den sloganen är följande: I wanna be a spice girl. Även Tjeckien är ett land med relativt låga löner, men lönernas nivåer kan verkligen inte jämföras med Bangladesh.
Efter det börjar tröjorna till slut närma sig slutkunderna. Spice Girls tröjor säljs till priset 19,40 pund plus frakt. Det belgiska företaget Stanley / Stella övervakar hela produktionskedjan och har ansvar för att allt går som det ska. De får 4,40 pund för varje tröja som säljs från den amerikanska nätbaserade plattformen Reprsent. Även Represent får en andel av pengarna, cirka 3-4 pund. Men mest pengar per såld tröja får välgörenhetsorganisationen Comic Relief. 11,60 pund från varje såld tröja går till Comic Relief. Allt enligt uppgifter i en artikel i den brittiska tidningen Guardian.
Välgörenheten går till viktiga välgörande ändamål.
Spice Girls har fått en del kritik för de låga lönerna. Och nog hade kanske tröjorna kunnat kosta något pund mer, som kunde gått direkt och oavkortat till de fattiga arbetarna i Bangladesh. De är ju kanske nästan så fattiga med de låga löner som de tjänar att de behöver delar av den välgörenhet som man samlar in till Comic relief.
Spice Girls-tröjan är ett exempel på välgörenhet som kombineras med affärsverksamhet. Men även ett exempel på ett slags mode som ibland blir väldigt kommersiellt. Mode kan ju anta många former och koncept.
Precis som kläder så kan även hår och frisyrer vara en del av modet, med olika trender. Men utan hår blir det svårt att följa särskilt många hårtrender. I det läget kan man behöva en hårtransplantation om man är en man som börjar tappa håret. För kvinnor utgör det kanske inte ett problem däremot.
En person som har uttalat sig i frågan säger i ett citat i Guardians artikel att lönerna som är så låga är ett jämställdhetsproblem eftersom det finns många kvinnor som jobbar i fabrikerna. Hur ska Bangladesh nå jämställdhet när kvinnorna tjänar så lite, undrar personen.